Case is closed

The battle of the pekes and the pollicles (Otrolig takt och fart, och en hel del komik också)
Mr Mistoffelees (Den magiska katten kommer och räddar dagen med sina blixtar och ljusfenomen)
Memory (En klassiker som dock är något uttjatad. Men Elaine Paige gör den på ett otroligt vackert sätt).
Jellicle songs for jellicle cats (Öppningslåten, som sjungs av alla katter)
Rum Tum Tugger (En annan superhärlig karaktär med en otrolig karisma. Jag förstår absolut alla små katter som blir kära i honom; jag blir fanimig kär själv)

Om vi ska ta en lista över mina favoritkaraktärer också:

Munkustrap (Han är en helt otrolig skådespelare, Michael Gruber. Munkustrap äger totalt showen som den ansvarsfulla ledarkatten.
Rum Tum Tugger (Otroligt rolig med sin kaxiga attityd. Hans säckpipescener är oförglömliga, och så är också hans mer allvarliga del i sången Old Deuteronomy)
Skimbleshanks (The Railway Cat är som en gammaldags komiker med sitt skådepeleri)
Jemima (Den lilla otroligt söta kattungen, med den överjordiskt vackra rösten)
Grizabella (Man får inte glömma Grizabella, som är en otrolig katt.)

Nej, nu börjar Cityakuten om fem minuter, och det får man inte missa.

2006-10-10 @ 16:23:44 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackback ()

Kattdilemma

Jag är ingen sorglig datahacker som bara hänger på internet, spelar World of Warcraft och dricker Jolt. Jag tycker inte att det är särskilt kul att skämta om Downs-barn, negrer eller judar, och jag fullkomligt avskyr alla skämt som involverar djursex.
Så vad gör jag på flashback? Ja, säg det...

Flachback.info är förmodligen Sveriges mest ökända forum (så ökänt att det tom. fick lyttas till utländska servrar), och ingenting är för heligt för att skämta om där. Estoniaoffer, Anna Lindh, Tsunamioffer, barnporr... allt du kan komma på finns det skämt om.

En del är för magstarkt för mig, men det mesta är riktigt, riktigt kul.
Som idag; när jag hittade ett moraliskt dilemma som har fått mig att vrida mig i skratt flera gånger idag (närmare bestämt varje gång jag tänker på det). Läs och begrunda:

”Låt oss säga att du mötte en katt som kom gående ned för gatan med ett par tusenlappar i munnen... Om du kunde, skulle du då ta pengarna ur munnen på katten (”äh, jag har bättre användning för stålarna än kattskrället”) eller skulle du låta katten behålla sina pengar (”om en katt förstår att ta vara på pengarna har den nog en god användning för dem”)??

Du skulle alltså inte ha någon aning om varför katten hade pengarna i munnen, utan tänk dig att du helt enkelt bara ser katten komma gåendes... Om katten bara hittat sedlarna och av någon orsak plockat upp dem eller om pengarna tillhör kattens husse eller matte skulle du alltså inte veta...

Vad hade du gjort??”

Varje gång jag tänker på det här ser jag framför mig en katt som kommer gående med ett par tusenlappar i munnen, och det är en så härligt tokgullig bild att jag inte kan låta bli att le.
Svaren på Flashback gör det ännu roligare:
Någon användare skulle tolka pengarna som hemgift och adoptera katten, flera andra skulle ta pengarna och köpa en stor fisk/kattmynta till den, någon skulle ta pengarna och köpa en hund eller ett vapen att jaga bort katten med, någon annan skulle ta hem katten och lämna pengarna, en användare skulle frågat katten... och så det roligaste svaret av dem alla:
”Jag skulle lura den med godis så den tappar pengarna medans den äter och då passar man på att sno dem. Och sen säger till katten :’Oj hoppsan var det du som tappade dom här pengarna???’ Nähe, inget svar, så då kan man behålla pengarna.”

:)

Fast givetvis fanns också de som ville göra någonting sexuellt med katten, eller bara döda den. Inte kul.

Jag vet inte vad jag skulle göra... jag tror att jag skulle sätta mig ner och locka på katten, och om den kom skulle jag ta pengarna. Om den däremot sprang iväg skulle jag knappast jaga den land och rike runt för lite pengar.
Om den kom fram skulle jag kolla om katten hade halsband och hur den såg ut, och beroende på det skulle jag eventuellt ta hem den och ge den något att äta.

Ja ni, nu har ni något att fundera på. Hur skulle ni göra?

På tal om katter håller jag på och ser DVD-versionen av musikalen Cats just nu, och det är sjukt bra. Den slår förstås inte Phantom of the Opera (vilken musikal gör det?), men den är lugnt i klass med Evita.

(klicka på bilden för att se den i full storlek)

Jag älskar alla katter i Cats, men mest av alla älskar jag Munkustrap, som är berättarkatten och ledaren. Allt han gör; hans dans, sång och framför allt hans minspel är förstklassigt. Och han är riktigt snygg också (i alla fall med sminket).

Jag har gjort det till mitt mål i livet att se alla musikaler av Andrew Lloyd Webber i någon form; alltså antingen som film, på scen eller scen-filmat-på-DVD.

2006-10-09 @ 19:36:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackback ()

Är jag vänster eller nationalist?

Jag fick frågan vad jag skulle göra på nationaldagen av en tjej på jobbet, och när jag svarade nej frågade hon om jag ville ut och demonstrera. Jag sade visst, och frågade vad det var för demonstration.
Hon sade att den är mot rasism och vänsterextremism, för alla som bara vill fira sitt land precis som norrmännen gör.
Det låter jättefint och går ihop skitbra med mina åsikter. Jag tycker att det är fjantigt att vägra sjunga nationalsången i skolan, och att inte kunna ha en Sverigeflagga utan att bli kallad rasist är sjukt.
Och vänsterextremister går för långt när de börjar kasta sten. Visst, man kan demonstrera, men när man gör det med våld vinner man inte över någon på sin sida.
Undantaget är väl djurrättsaktivister, som faktiskt gör något konkret, dvs räddar djur som lider. Men de som kastar sten... vad vinner de på det? De får en massa negativ publicitet och förstör för oss som har samma åsikter som dem.
Se bara på extremfeministerna. Nu kan man knappt kalla sig feminist längre utan att folk tror att man hatar män. Det gör jag inte, jag vill bara ha ett jämnställt samhälle, MED både män och kvinnor sida vid sida.

Men åter till demonstrationen. Vi har klargjort att det som Emma, arbetskamraten, berättade inte på något sätt fick mig att tro att detta inte skulle vara något för mig. Det var när hon berättade att det är Salemfonden som finansierade det som jag blev lite misstänksam. Jag frågade henne vilka som skulle komma, och hon medgav att det finns risk för att högerextremister kommer, och med det finns också risk att vänsterextremister startar bråk.
Men, fortsatte hon, det är ju inte det vi vill. Vi vill bara visa att vi firar vårt land om vi vill, och ingen ska kunna stoppa oss.

Visst, fint budskap, men vilka kommer att utnyttja demonstrationen? Högerextremisterna förstås. Det spelar liksom ingen roll vad budskapet var från början; när de kommer blir budskapet till sist något helt annat, mycket värre.
Och seriöst; VILL jag vara på samma ställe som rasister och nazister? Om det blir bråk; vill jag vara på samma sida som dem?

Jag sdae just det till Emma; att om jag skulle hamna i en sådan situation hade jag alltid föreställt mig att jag skulle vara på vänsterextremisternas sida. Hon sade "ok, men kasta inte sten på mig bara..."

Men jag vill ju egentligen inte kasta sten på någon. Jag tror jag skiter i hela demonstrationen.

Jag tror Emma har uppfattningen om att jag är kommunist eller något. Jag berättade att jag pluggat i Uppsala, och hon fnös att den staden är full med rödingar. "Rödingar?" undrade jag. "Ja, du vet, vänsterextremister... kommunister...". Hon frågade om jag umgås med sådana, och jag svarade att alla mina kompisar är åt vänsterhållet, men att ingen av dem är ute och kastar sten eller så.

Jag vet inte vad hon är; nationalist antagligen. Hon verkar ha mycket fördomar mot vänsterfolk i alla fall.
Fast jag är ju inte helvänster... det finns mycket skit inom vänstern också, och jag håller inte med om allting de tycker. Dessutom uppträder de skumt ibland, och jag litar inte på dem för fem öre.
Nej, ska jag rösta ska jag rösta på miljöpartiet, de gröna. Eller Piratpartiet, bara för att.

Ps. Är alla mina kompisar vänster? Jag vet inte, you tell me... om någon är höger har ni lyckats dölja det ganska bra.

Ps. Om ni kom hit för att se nakna bröst tror jag att ni kom fel... jag vet ingenting om något sådant. *visslar oskyldigt*.

2006-06-02 @ 19:46:47 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackback ()

Snake-angst

"Find something to believe in, and find it for yourself. And when you do - pass it on to the future."

Så sade Solid Snake i Metal Gear Solid 2, och jag föll direkt. Han är verkligen härlig i det där spelet... Raiden är helt lost och har inte en aning om vad han håller på med eftersom han han bara genomgått virtual träning tidigare... då kommer Snake upp som en mentorsfigur och säger kloka saker, som meningen här ovanför.
Och spelet slutar lyckligt.

En lustig grej är att jag har spelat tvåan kanske 3-4 gånger, men ändå aldrig fattat ett piss. Jovisst, Raiden är mesig och har hjältekomplex, Snake är tuff, Ocelot har en revolver och Olga kan karate. Så mycket fattade jag. Men sedan började Solidus med sina utläggningar om hur allting egentligen hänger ihop, och jag hörde bara blah blah blah Snake blah blah blah Liquid blah blah blah Big Boss blah blah blah...
"Vad fan sade han?" undrade jag, men blev i nästa stund distraherad av Raidens historia (som märkligt nog är betydligt intressantare än Snakes) och glömde bort allt. "Snake är här, och det är vad som räknas" tänkte jag och var nöjd.

Sedan spelade jag trean, som utspelar sig kanske 40 år innan tvåan, och där är Snake också med. Samma utseende, samma röstskådespelare... samma gamla Snake, om än 40 år yngre. Att Snake i tvåan knappt såg ut att vara 30 slog mig inte. Inte heller det faktum att Ocelot i trean kanske är 25 år, och i tvåan ser ut att vara närmare 70, medan Snake ser exakt lika gammal ut i båda spelen.
En sak som faktiskt slog mig var att Snake förlorar ett öga i trean, men har kvar båda sina ögon i tvåan. Men äh, tänkte jag, de har väl fixat det på något sätt. Här har vi en kille som kan prata med getingar, en annan som inga kulor kan träffa och dessutom en man som kan ela med kroppen. Ett öga är väl det minst orimliga med de här spelen?

Jag spelade igenom trean och blev återigen kär i Snake, och sedan spelade jag tvåan. Då slog det mig; vem är The Big Boss egentligen? I trean utnämns Snake till Big Boss i slutet, men i tvåan är han inte Big Boss... que? Vem fan är Big Boss? Är det The Boss? Major Tom? Vad fan?

Jag slog upp The Big Boss på Wikipedia och fick mitt livs chock...
Mycket riktigt utnämns Snake till Big Boss i slutet av trean, och det är han som är Big Boss. Det är bara den lilla detaljen att Snake i tvåan inte är samma Snake, utan en klon av den första Snaken (jag ska från och med nu kalla dem Naked Snake och Solid Snake. Solid Snake = klonen). Hlea min värld vändes uppochner. Jag beundrade Snake så mycket... men vilken Snake är det jag tycker om? Solid eller Naked?

I det här läget finns bara en sak att göra: Spela trean en gång till. Och just det ska jag göra också. Först en lustig liten konversation från just trean:

Para-Medic: Snake, look at your body!
Naked Snake: Yep... lookin' good.
Para-Medic: Not there.
Naked Snake: Then where?
Para-Medic: You have leeches all over your body!

Yep, looking good *asg*
He's damn right!

Här är en bild på David Hayter, som är båda Snakarnas röster i spelen... han är en legend bland MGS-fans, och hans röst är one-of-a-kind. Han ÄR Snake. Men se på honom... hade hade väl inte trott att han skulle se ut såhär. Jag kan inte tänka mig Snakes röst komma ut ur den där munnen...
Men tja, det kunde ha varit värre. Han är i alla fall ingen rosaklädd bimboblondin eller uppumpad muskel-Hasselhoff. Han ser ut som en normal, amerikansk familjepappa.

Nu ska jag spela lite till.

Nej, det ska jag inte alls. Först ska jag skriva två roliga konversationer från Snake Eater. Båda innefattar Sigint (förstås) och Naked Snake.
Den här utspelar sig om man ringer till Sigint när man är naken:

Sigint: Snake, what's up? Why are you naked? I know there's a "NAKED" option under "UNIFORM" that lets you take off the upper part of your uniform. But without a shirt on, your camouflage sucks, and your stamina goes down faster. You don't get any advantages whatsoever.

Snake: Sure there are.

Sigint: Like what?

Snake: It feels good.

ROFLMAO :P

Nästa utspelar sig om man ringer till Sigint när man är i en låda... och jag måste varna er för att det här är den roligaste konversationen i hela spelet. Att läsa den här gör den dock inte rättvisa på långa vägar... man måste HÖRA Sigint och Snake prata för att uppskatta den...

Sigint: Uh, Snake... What are you doing?

Snake: I'm in a box.

Sigint: A cardboard box? Why are you...?

Snake: I dunno. I was just looking at it and I suddenly got this urge to get inside. No, not just an urge - more than that. It was my destiny to be here; in the box.

Sigint: Destiny...?

Snake: Yeah. And then when I put it on, I suddenly got this feeling of inner peace. I can't put it into words. I feel... safe. Like this is where I was meant to be. Like I'd found the key to true happiness.

Sigint: ...

Snake: Does any of that make sense?

Sigint: Not even a little.

Snake: You should come inside the box... Then you'll know what I mean.

Sigint: Man, I don't wanna know what you mean! Between you and Para-Medic, is everyone but me that is hooked up with the Major strange!?

Snake: ...

Sigint: Yeah, well, anyway, I suppose even that dumbass box might make a decent disguise if you wear it inside a building.

Mer shit... men förhoppningsvis inte om Snake Eater nu. Fast jag kan ju inte lova något förstås.

Det var ett tag sedan jag skrev här... mitt sista inlägg är ett adjö till gymnasietiden och livet som det var, och en framåtblick mot det som komma skall. En del har hela sin framtid klar för sig, men i mitt fall var "det som komma skall" ett halvår fram i tiden - det halvår jag spenderade på Irland.
Sedan började jag söka jobb och fick också ett jobb, och nu är min överskådliga framtid tiden fram till augusti, när jag slutar jobba på Ica. Vad händer sedan? Vem vet?

Fick mail från VHS igår, och de har alla mina betyg där. Allting ser bra ut, förutom att de hade skrivit ut idrotten i betygslistan också... jag VET att jag tog bort den, för jag var inne hos gubben tillsammans med Maria. Det kan i och för sig hända att de skrev ut alla betyg där på hemsidan, och att de sedan tar bort vissa.
Borde ringa dit och fråga...

Borde ringa till många olika ställen. Borde ringa till kvinnan i Frankrike och fråga om hon fortfarande vill ha dit mig. Jag ringde dit förut och lämnade ett meddelande på telefonsvararen, men hon har inte ringt tillbaka. Vore bättre att veta om det blir av eller inte, så att man kan börja planera.
Borde ringa till tandläkaren i Danderyd också, och fråga hur länge jag ska ha kvar min tandställning... visst, den stör inte, men jag har ju haft den i fem år nu... hur länge brukar man ha den?

Nej, nu ska jag avsluta det här.

Var snälla och spela mycket MGS. Men döda inga papegojor eller Suki-Sukis.

Ciao!

Ps. Vad fan är en suki-suki? Jag vet inte. Tydligen någonting man kan få i MGS3... har ingen aning om det är ett djur eller en sak, eller vad som är bra med att få den. Men ja, det ger väl lite extra ranking om inte annat...

Spelar igenom spelet för andra gången nu, och har kommit enda till efter grottorna med bara två alerts! Go me :)

2006-06-01 @ 14:26:31 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackback ()

Dagen före imorgon

Idag är dagen före imorgon; dagen innan dagen då jag ska åka till Irland.
Jag vet inte hur jag ska beskriva mina känslor för att åka, eftersom de ändrar sig hela tiden. Ena stunden känner jag ångest för allt som jag kommer att lämna bakom mig, medan jag i nästa stund känner att det ska bli skönt att komma iväg.

Det känns som om det här är ögonblicket då min barndom försvinner slutgiltligen.
Fram tills nu har jag kunnat vara som ett barn hemma, och mer eller mindre fått allt serverat... men nu när jag tagit studenten och snart flyttar hemifrån kommer jag aldrig att kunna vara ett barn igen. Jag kommer förstås att vara välkommen hemma fortfarande, men det känns som om det inte kommer att vara samma sak. Det kommer liksom inte att vara mitt hem längre... i alla fall inte på samma sätt.
Om jag kommer tillbaka kommer jag att känna mig som en gäst eller en inneboende.

Allt borde vara packat och klart nu, men självklart är det inte det. Så har det alltid varit när jag har rest någonstans; att jag packar klart allt sent kvällen före. Mamma har alltid blivit galen på mig för det där, men jag kommer ändå inte kunna sova, så jag kan lika gärna fixa allting sent.
När jag var liten och inte kunde sova inför en resa kallade mamma det för "resfeber" och sade att det är helt naturligt.
Vår familj har alltid rest ganska mycket. Inte så att vi har bott på olika ställen, men vi har åkt till flera olika enveckorscharter till Turkiet och Grekland... och så förstås somrarna i Finland.
Men det här liknar inte någonting jag gjort förut.
Det mest nya är att jag faktiskt är helt ensam.
Eller i och för sig har jag ju med mig min trogna vapendragare Fanny (eller om jag är hennes vapendragare... det beror väl på vem man frågar), och det gör det förstås lite lättare. Det är skönt att vi har så mycket tid på flygplatsen också, så att vi kan leta efter bussarna i lugn och ro.
I och för sig kan ju flygplanet vara försenat... men inte flera timmar.

Jag ska äta kebabpizza snart. Jag ville äta det nu, min sista kväll i Sverige, eftersom man inte vet om det finns Kebab på Irland... eller i Dublin finns det nog, men kanske inte på landet. Och så ska jag äta Marabou Mjölkchoklad... mmm...

Pappa hojtade just att han köpt en present till mig; någonting som jag nog kommer att behöva. Han sade inte vad det är, så jag får gå ner om jag vill veta. Hmm... ett telefonkort skulle jag nog behöva. Jag har just kollat med Comviq, och de påstår att det ska gå att ringa på Irland med mitt kort, fast det är förstås svindyrt.
Jag vet inte om jag borde köpa ett irländskt kort... men då måste jag istället betala Comviq för att låsa upp min telefon från dem. Jag tror att jag klarar mig på mitt kort. Vill mina föräldrar ringa mig kan jag säkert låna familjens telefon.

Usch, nu håller jag på att bli nervös igen... borde gå ner och packa och sedan dammsuga mitt rum. Vem vet när jag kommer tillbaka?

Niblet har bytt bur nu förresten, och han verkar inte vara särskilt glad över det. Han är lite osäker, och sitter mest och kurar ihop sig på översta pinnen bredvid sin klocka. Han har inte direkt undersökt buren... förutom matskålen förstås. Men nu har han i alla fall börjat kvittra lite, så det blir nog bra sedan.

Byn som jag ska bo i heter Fethard, vilket är ett rätt lustigt sammanträffande... för länge sedan fanns det nämligen en häst på min ridskola som hette Fethard Fancy. Jag kommer inte ihåg om han var irländsk, men det är inte omöjligt. Han skulle kunnat vara en connemara. Nu är han nog tyvärr död.
Jag gillade inte alls honom när han var där... han var väl bra att rida och så, men han var så attans sur i boxen. Och jag var så liten och osäker på den tiden, så vi gick inte riktigt ihop.

Jag tittar runt lite på nyuppladdade bilder på Helgon, och många laddar upp bilder från studenten. I de bilderna finns nästan alltid två gemensamma nämnare:

1. Alla är klädda i vitt
2. Alla håller ett champagneglas eller en flaska i handen

Jag är inte lika nobelt nykter som Fanny, men jag tycker inte om alkohol och alkoholfixeringen som finns. Det känns verkligen som om Irland är rätt land att åka till; där sitter ju alla på puben 24/7 och super och sjunger visor om gamla goda dagar. Eller?

Nej, nu ska jag gå ner och se vad pappa har hittat på åt mig.
Jag uppdaterar mer senare.

Det var en eladapter som pappa hade köpt, och han har nog rätt i att jag kommer att behöva den. Irlands vägguttag ser helt knäppa ut, med tre piggar som sitter helt osymmetriskt... inte alls som våra två vackra hål i väggen.

Nu är jag i stort sett klar med packningen, förutom några kläder som jag tvättade förut, som ska torka färdigt först. Det blev två väskor, varav en är jättestor och en går på hjul och kan dras fram. Mamma tror att jag inte kommer att orka bära dem, men sanningen är att vi inte kommer att behöva gå några långa sträckor med väskorna... på Arlanda checkar vi ju in dem direkt, och på Irland ska vi i och för sig gå en bit till terminalen, men det har vi gott om tid till...

Usch, jag börjar bli nervös.
Fanny är nervös för flygningen... i mitt fall känns det som om jag är nervös för allt UTOM just flygningen. Jag menar DET har jag gjort förut... det är allt annat som är nytt.

Det här är min sista blogg på väldigt länge...
Jag tror inte jag har så mycket mer att skriva.
Hoppas alla här hemma i Sverige har det bra, och skriver flitigt till mig, så svarar jag när jag har tid.
Och hoppas det blir en fin sommar här hemma.
Hoppas alla kommer in på de utbildningar de har sökt till.
Hoppas alla förblir friska och krya.
Hoppas de som söker jobb får jobb och tjänar gott med pengar.
Hoppas alla får ett bra liv här hemma...

För mig är det här början på ett stort äventyr.

2005-06-13 @ 17:10:48 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackback ()

En tripp till 2001

I torsdags bestämde sig vår dator för att den behövde semester.
Jag satte på den som vanligt, och skulle logga in på internet när datorn helt plötsligt, utan att jag ber den, går in i Power Saving Mode. Det är något helt naturligt för den att göra ibland, men inte mitt i när någon håller på med den.
Jag har ingen aning om hur man får upp datorn till Power Wasting Mode igen, så jag tryckte på en knapp för mycket, och datorn programmerade in sig att stanna i Power Saving Mode för evigt.
Ingen i vår familj klarade av att väcka den ur sin Törnrose-sömn, så vi beslöt oss för att låta den somna in för evigt... as if.
Nej, vi ska skicka den på rehabilitering på måndag. Det roliga är att det går på garantin, så det kostar ingenting :P Det sorgliga är att vi inte har en fungerande dator...

...trodde jag!

Vi har ju vår gamla dator, som faktiskt inte är så slö som den vill få oss att tro.
Joel påstår att den är som ett bibliotek av virus, men jag tror inte att det är fullt så illa. Den är ett godtagbart substitut de här sista dagarna innan Irland.
Det som är mest intressant är att ingen har använt datorn (till annat än skrivarbete) sedan någon gång 2001, så alla bilder och låtar på datorn är från det gyllene året. Det är som att hitta ett orört arkeologiskt fynd eller något.
Det finns låtar som jag inte ens kom ihåg fanns.

Har ni lyssnat på Weird Al Yankovic någon gång? Om inte - gör det! Det är antingen en människa eller en grupp som gör humoristiska parodier på välkända låtar.
Dagens lista blir en lista över hans (deras?) fem bästa låtar:

Yoda (Luke berättar om sitt möte med Yoda)
Soon I'll be a Jedi (Star wars-versionen av American Pie med Obi-Wan som solist)
Polkamon (det enda han sjunger är en massa pokemon-namn i polkatakt)
Amish Paradise (Gangsta's paradise i amish-tolkning)
Bohemian Rhapsody (Queens låt)

En sak som hände igår var att jag tog studenten.

"I was waiting for it to hit me..."

Ett citat från Beach (filmen) som beskriver gårdagen rätt bra.
Jag väntade på att det stora i att TA STUDENTEN skulle träffa mig och knocka mig av fötterna... men det hände aldrig. Dagen flöt på som vanligt, men jag fick aldrig den där stora känslan jag hade väntat mig. Det känns som om allt har gått för snabbt, och att jag aldrig har fått en stunds lugn och ro att sitta och tänka efter.

Idag träffade jag Åsa och Maria för sista gången på väldigt länge. Igår träffade jag vår klass för kanske sista gången någonsin.

Tragiskt.

Jag har ont i min visdomstand på vänster sida, och i typ hela den sidan av halsen. Jag var hos tandläkaren för någon vecka sedan, och han sade att det var okej... fast det vete fan om man kan lita på honom. Det gick så snabbt alltihop.
Det var typ:
"Hej"
"Hej"
"Mår du bra?"
"Ja"
"Tar du mediciner?
"Nej"
*röntga röntga röntga röntga*
"Du har ett litet hål här; samma som förra året. Det är inte större så jag tänker inte laga det"
"Okej"
*peta lite i munnen och rabbla oförståerliga siffror*
"Det ser bra ut. Hejdå"
"Öh... hejdå...?"

Det gick otroligt fort. Någonstans däremellan sade han att visdomständerna såg raka ut, men jag tvivlar.
Pappa tycker att jag ska gå till en akuttandläkare och kolla upp det innan jag åker till Irland, men jag vet inte om jag överreagerar. Visst gör det ont och är svullet, men det kan ju gå över också.
Fast i och för sig vore det smart att ha det överstökat innan Irland... jag har hört att Irländska läkare inte direkt är de skickligaste i världen.
Fast jag vill inte dra ut den... :(

Jag har inte direkt tandläkarskräck, men jag gillar inte att dra ut tänder. Det gör ont och är obehagligt. Dessutom blöder det.
Usch.

Jag nämnde Obi-Wan här ovanför (om ni minns det), och på tal om honom tänkte jag berätta om en intressant tanke om hans namn.

Heter han Obi van Kenobi i Holland?

Hur som helst; här är en bild på Obi van Kenobi:

Eller Obi-Wan om man hellre vill det.

2005-06-11 @ 20:45:26 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackback ()

<1 vecka kvar

Isch, nu börjar jag bli nervös inför att åka till Irland... jag hade trott att de skulle hämta mig på flygplatsen, men nu har de mailat och sagt att jag måste ta en buss... i och för sig går den mot Waterford/Tranmore (ganska lätt att uttala, till skillnad från Fannys vad-det-nu-var).
Sedan ska jag gå av vid Gowran, där min familj kommer att vänta på mig.

Lätt som en plätt! Eller...?

Bussen går i och för sig inte förrän 3.30, så jag kommer att ha tre och en halv timme på mig att irra runt och leta efter bussterminalen...
Jag kommer att ha väldigt, väldigt tråkigt... särskilt om Fannys buss går tidigare än min.
Men det ska nog gå bra.

Bussresan kostar 14 euro, vilket lyckligtvis inte kommer att bli något problem för mig, eftersom jag har fått snormycket pengar av mina släktingar i avslutningspresent. Det glada i soppan är att alla bor i Finland, vilket gör att de skickar pengarna i euro... samma valuta som på Irland!
Säga vad man vill om EMU, men det är rätt praktiskt ändå.
Igår fick jag 30 euro av Lea; en av mammas väninnor... idag fick jag 40 euro av mina faster Titta, hennes man Harri och deras två snorungar Suvi och Kimmo... och farmor och farfar lär väl också skicka något.
I'm rich, man!

Jag vet att jag skrev om när jag satt bredvid ett gäng tyskar på tåget på väg hem förut i Helgondagboken... då skrev jag att när utroparen sade "Nästa: Knivsta... Knivsta" så härmade de honom och tyckte att det var jätteroligt.
Idag hände samma sak, fast med två britter. De snackade helt lugnt om hur Island var ett coolt land och hur någon skulle gifta sig, när utroparen ropade "Nästa: Knivsta... Knivsta" och självklart var de tvungna att härma honom.
Jag fattar inte vad det är som är så kul med namnet "Knivsta".

Fanny; fattar du att det är mindre än en vecka kvar!? Fattar du det?! Gah!!!
Jag har så mycket att göra; har knappt ens börjat packa, måste städa på elevhemmet, fira med kompisarna, ta studenten och allt det, flytta in Niblet i den nya buren, ge alla min Irland-adress så att de kan skriva till mig, bränna en massa skivor...

Jag har aldrig varit utomlands själv förut. Inte utan familjen. Och nu ska jag jobba där själv, jättelänge... usch.

Dagens bild blir en bild på... på.. hmm... Sawyer!

Från Lost, förstås.
Om ni vill se riktigt vidriga bilder kan ni gå in på:
http://www.lost-fanfic.com/fanart.html och titta på bilderna... jag vet inte vad som är vidrigast; att de gör helt sjuka ihopparningar eller att bilderna ser absolut noll verklighetstrogna ut.
Jag ska skicka den till Camilla i alla fall; hon uppskattar Lost som få andra gör.

2005-06-08 @ 17:57:46 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackback ()

Snel bil-hest :]

Vår bil är en snel bil.
Jag har kört mycket, och den har inte krånglat en enda gång.
(förutom bandspelaren som har förstört ett av mina band... men det är bilens sätt att hämnas på mig för att jag inte vill investera i en cd-spelare)
Som tack för det tvättade jag bilen på OK igår. Den blev ren.
Jag dammsög den också inifrån. Det blev rent.

Nu är både bilen och jag klada hestar :]

Idag var jag i stan för kanske sista gången någonsin. Vem vet när jag besöker Stockholm nästa gång? I och för sig är det en stor stad, men tänk om jag träffar en trevlig irländare därborta, gifter mig med honom, bli katolik, föder honom fyrtio barn och glömmer bort mina rötter helt!?
Nej då, jag tror att mina och Stockholms vägar kommer att korsas igen, förr eller senare. Stockholm är en stor stad, som inte är så värst trevlig, men den är i stort sett hemma för mig. Den är en bit bort, men det är i alla fall närmare än himlen.

I alla fall; jag var i Stockholm och tittade lite i affärer. Åkte tunnelbana. Insöp all smog för kanske sista gången.
När jag satt vid Söders tågstation och väntade på mitt tåg såg jag någonting väldigt intressant på perrongen mittemot... nämligen en skolklass.
Tjejerna såg rätt vuxna ut medan killarna fortfarande var barn, så jag antar att de kanske gick i femman eller sexan. Det var lite läskigt hur förutsägbart allting var. Killarna omringade direkt godisautomaten, precis som de brukar göra, medan tjejerna stod i små grupper och pratade och fnissade. Några killar jagade varandra och låtsades slå på varandra, precis som killar gör.
En stackars tjej stod ensam, och för att hon inte skulle känna sig utanför gick läraren fram och pratade med henne... hon var förresten den enda tjejen som inte var hårdsminkad.
Det var lite roligt hur förutsägbart allting var.

Fanny skriver om hur nervös hon är inför att åka till Irland... jag förstod inte riktigt om det är för flyget dit, eller själva vistelsen där.
Jag är också nervös, men märkligt nog också förväntansfull. Det känns som om det ska bli rätt kul att åka dit. Jag vet att jag kommer att vara betydligt mer nervös efter avslutningen, men nu känns det ganska coolt. I och för sig har jag en miljon grejer kvar att göra, men det löser sig nog.
Jag tror att jag kommer få lite euros av farmor och farfar i Finland, och det kan komma väl till pass därborta.
Det ska bli skönt att komma iväg ett tag.

Niblet har fått en ny bur förresten! En stor och fin en...
Han kommer att bli sur som attan när han måste flytta dit, men han är så illa tvungen tyvärr... botten på den gamla buren är helt sprucken, och det blir bara svårare och svårare att dra ut den för att göra rent.
Fast det förstår ju inte han.
Nu ska jag bara göra rent den nya buren, och inreda den på ett fint sätt, och sedan kan han ha inflyttningskalas där med sin klocka.

Om ni absolut inte fattar mitt "snel hest"ande så kanske ni ska ta en titt på den här bilden:

2005-06-07 @ 17:49:22 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackback ()

Jävla svenska skrivare

Jag förstår mig inte på vår skrivare.
Bläcklampan blinkar rött, och det betyder (antar jag) att det är slut på bläck... men eftersom vi har fyra olika bläckpatroner vill jag gärna veta vilken av dem som är slut.
Men hur kollar man det?
Jo, man skriver ut en testsida... som blir hur fin som helst. Ingen färg saknas.
Vad är problemet då, herr skrivare?

Vår förra skrivare var mycket mer praktisk...

Jag gillar listor.
Här är en lista på mina fem favoritscener i Moulin Rouge (som jag för övrigt såg igår)

Children of the revolution-scenen, när Christian kommer till lägenheten, och argentinaren ramlar ner, "followed by a dwarf dressed as a nun". Sedan tjafsar de lite, dricker absint och får se en grön Kylie Minogue dansa.
There was a boy-scenen precis i början av filmen, när Toulouse sjunger om Christian.
Elephant Love Medley-scenen, när Christian och Satine sjunger tillsammans på elefanten
Roxanne-scenen, när Christian och hans vänner sjunger Roxanne, medan Satine blir (nästan) våldtagen av greven
The Show must go on-scenen, när Harold sjunger om hur showen måste fortsätta, trots att Satine är dödssjuk.

Förutom Moulin Rouge har jag också sett Big Fish nyligen... och den var bra. Surrealistisk, men bra.

Nu ska jag åka till Kista (det enda köpcentret som är öppet en helgdag som denna) och se om jag kan hitta nya hörlurar till min cd-spelare på Clas Ohlsson... mina förra är helt spruckna. Jag antar att jag har varit lite väl ovarsam med dem.

Appropå helgdag borde jag skriva något riktigt cyniskt om vårt "älskade" fosterland Sverige såhär till nationaldagens ära, men jag tror jag sparar det till ikväll.

Det enda jag ska konstatera är att ingen i hela Sverige har någon aning om varför vi firar idag; utan alla bara gör det för att alla andra gör det, som en flock yra höns.

Finland firar att de blev självständiga 6 december.
Frankrike firar till minne av att Bastiljen störtades ett speciellt datum (jag kommer inte ihåg vilket).
Norrmännen firar att unionen med Sverige upplöstes 17 maj.
USA firar att självständighetsfördraget skrevs 4 juli.

Men vad har vi i Sverige att fira?
Nej just det, ingenting.
Vi viftar inte ens med Sverigeflaggor, eftersom det är rasistiskt idag. Istället klappar vi oss på magen och tänker att det ändå är ett bra land vi lever i, för här har vi minsann inga problem.

På tal om Big Fish ger jag er här en bild på en stor fisk.

Nu är jag tillbaka!
Visserligen ett par tior fattigare, men ett par hörlurar rikare!

Och dessutom har jag hittat Cherry Cola!
För er som inte förstår engelska eller bara av en annan orsak står som levande frågetecken kan jag översätta det till Körsbärscola!
Coca cola med körsbärssmak!

Det fanns i Sverige för ganska många år sedan, men sedan slutade de sälja det till min förtvivlan. När vi var i London hittade jag det igen och blev lycklig, men vi var bara där i några dagar, så den lyckan varade inte särskilt länge.
Faktum är att jag fram till idag hade varit utan körsbärscola så länge att jag helt glömt bort att något sådant fanns... tills idag!
Då gick jag nämligen in i Kista Grossen (en ganska skum affär) och hittade...
CHERRY COLA!
Åh, vilken återförening!
Burkarna är holländska, men vad gör det? Det är ju Cherry Cola!

Här är en bild på Cherry Cola:

2005-06-06 @ 12:22:19 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackback ()

Vem har rätt att gå på Kentkonsert?

Jag var på Kents konsert på Storängsbotten i lördags, och efteråt diskuterade jag den med en kompis medan vi gick mot Centralen. Jag tyckte att den var bra, och det tyckte hon också. Det enda hon irriterade sig på var "alla fjortisar som bara sjöng med i de nya låtarna och inte kunde de gamla".
-Varför ska de vara där och trängas med oss?
Jag blev så förvånad att jag bara stirrade på henne. Tycker hon att man kan rangordna fans på det där sättet? "Du är mindre värd som fan, för du har bara den nyaste skivan..."
Jag blev irriterad, och kände mig dessutom träffad. Jag kan inte de gamla låtarna, eftersom jag inte har de skivorna. Jag har hört ett par låtar från dem, men tycker att Kent låter bättre nu. Har inte jag rätt att vara på konserten?
När jag frågade om det slätade förstås min kompis över det, och sade att det självklart inte gällde mig; att jag ändå har varit ett fan länge tid än fjortisarna.
Därför är jag mer värd som fan.
Det suger.
När Kent släppte sin nya skiva läste jag en väldigt bra recension i DN, som till stor del förändrade min syn på fans. I den skrev recenscenten om hur alla har en egen relation till Kent, på ett eller annat sätt.
Som exempel nämnde han sin vän, som hade en BMW Z3 och tyckte att det var coolt att Kent sjunger om just hans bil (i låten Socker). Att låten handlar om att samhället är så konsumtionsfixerat att till och med Jesus köper en BMW brydde han sig inte om. Det var hans relation till Kent, och orsaken till att han köpte deras skiva.
Är han ett mindre fan på grund av det?
Har han inte rätt att stå och hoppa på konserten med oss "riktiga" fans?
Ett annat exempel är lilla Lisa, som tycker att Jocke Berg är JÄTTESNYGG! Det är hennes relation till Kent. Har inte hon rätt att trängas med oss för att få en skymt av sin idol för att hon inte har pluggat in "Utan dina andetag" utantill?
Enligt min syn finns det bara ett sätt att avgöra vilka som har rätt att gå på konsert, och det är att fråga dem "gillar du Kent?".
Alla som svarar ja får komma, oavsett om man gillar Kent för att de sjunger om ens bil, för att de är sååå snygga eller för att de gör bra låtar.
Jag berättade om artikeln och mina tankar för min kompis, men jag är inte säker på att jag lyckades övertala henne. Egentligen spelar det ingen roll heller. Det här är mina åsikter, och hon har sina.

Eftersom vi ändå är inne på Kent tänkte jag lista Kents fem bästa låtar enligt mig:

En himmelsk drog (fan för Kent att de aldrig spelar den på konserter... överlägset bäst, och dessutom är det här deras bästa musikvideo. Potatismannen!!!)
Rödljus (en underskattad låt från B-sidor, som heller aldrig spelas på konserter. Skön att sjunga med till i bilen)
Kungen är död (skön att sjunga med till)
Socker (endast på grund av vers två, om Jesus och hans BMW)
Elite (otroligt vackert och tungt om Sveriges arbetarklass... från Vapen och Ammunition).

Alla inbitna Kentfans älskar 747, och jag förstår fortfarande inte varför. Kanske gillar de flygplan?

Här är ett bevis på att Aftonbladet är dumma i huvudet:

Och hur fan ska man maila om man inte har någon el hemma?
Idag bevisade de sin dumhet ytterligare med att försöka lista de största mysterierna i Lost...
Jag tror inte att så många undrar vad Boone och Shannon har för relation till varandra, eftersom det AVSLÖJADES för ett par avsnitt sedan.

Bra att det är någon med koll på serien som skriver artikeln... *ironi på hög nivå*

Nu ska jag gå och städa lite mer på mitt rum.
Jag håller på och ordnar allt nu... har slängt tonvis med papper och annat skräp.
Och imorgon ska jag till Uppsala igen.

Källor:
Recensionen "Rockbomber utan dödsångest" från DN finns att läsa på
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=655&a=390490

Appropå att jag lyssnade på soundtracket till En Riddares Historia idag, kom jag på att jag skulle lista de fem bästa soundtracken någonsin. Från filmer. (inget Silent Hill alltså...)

Moulin Rouge (slår till och med Gosskören... helt otroliga låtar. Man får tårar i ögonen och ett leende på läpparna varje gång.)
Gosskören (otroligt vacker musik)
A Knight's Tale (lite sköna rocklåtar, blandat med ballader, och Paul Bettanys härliga introduktion av William första gången han tävlar)
Brassed Off (min kära brittiska film... en hel skiva med brassbandmusik, som konstigt nog är bra)
Lion King (alla har väl hört låtarna i filmen? Här är de på engelska)
Love Actually (en del bra låtar, men också en del mindre bra)
More Music from Titanic (inget klassiskt tjafs som i första soundtracket, utan mer riktig musik... bl.a den irländska musiken från partyt i 3:e klass, och "Nearer my God to thee")
Titanic (klassiskt tjafs, och ändlösa variationer på den där Celine Dion-låten, som jag inte kommer ihåg namnet på just nu. Det funkade i filmen, men här blir det bara tomt)