Case is closed

I torsdags bestämde sig vår dator för att den behövde semester.
Jag satte på den som vanligt, och skulle logga in på internet när datorn helt plötsligt, utan att jag ber den, går in i Power Saving Mode. Det är något helt naturligt för den att göra ibland, men inte mitt i när någon håller på med den.
Jag har ingen aning om hur man får upp datorn till Power Wasting Mode igen, så jag tryckte på en knapp för mycket, och datorn programmerade in sig att stanna i Power Saving Mode för evigt.
Ingen i vår familj klarade av att väcka den ur sin Törnrose-sömn, så vi beslöt oss för att låta den somna in för evigt... as if.
Nej, vi ska skicka den på rehabilitering på måndag. Det roliga är att det går på garantin, så det kostar ingenting :P Det sorgliga är att vi inte har en fungerande dator...

...trodde jag!


Vi har ju vår gamla dator, som faktiskt inte är så slö som den vill få oss att tro.
Joel påstår att den är som ett bibliotek av virus, men jag tror inte att det är fullt så illa. Den är ett godtagbart substitut de här sista dagarna innan Irland.
Det som är mest intressant är att ingen har använt datorn (till annat än skrivarbete) sedan någon gång 2001, så alla bilder och låtar på datorn är från det gyllene året. Det är som att hitta ett orört arkeologiskt fynd eller något.
Det finns låtar som jag inte ens kom ihåg fanns.

Har ni lyssnat på Weird Al Yankovic någon gång? Om inte - gör det! Det är antingen en människa eller en grupp som gör humoristiska parodier på välkända låtar.
Dagens lista blir en lista över hans (deras?) fem bästa låtar:

1. Yoda (Luke berättar om sitt möte med Yoda)
   
2. Soon I'll be a Jedi (Star wars-versionen av American Pie med Obi-Wan som solist)
   
3. Polkamon (det enda han sjunger är en massa pokemon-namn i polkatakt)
   
4. Amish Paradise (Gangsta's paradise i amish-tolkning)
   
5. Bohemian Rhapsody (Queens låt)

En sak som hände igår var att jag tog studenten.

"I was waiting for it to hit me..."

Ett citat från Beach (filmen) som beskriver gårdagen rätt bra.
Jag väntade på att det stora i att TA STUDENTEN skulle träffa mig och knocka mig av fötterna... men det hände aldrig. Dagen flöt på som vanligt, men jag fick aldrig den där stora känslan jag hade väntat mig. Det känns som om allt har gått för snabbt, och att jag aldrig har fått en stunds lugn och ro att sitta och tänka efter.

Idag träffade jag Åsa och Maria för sista gången på väldigt länge. Igår träffade jag vår klass för kanske sista gången någonsin.

Tragiskt.



Jag har ont i min visdomstand på vänster sida, och i typ hela den sidan av halsen. Jag var hos tandläkaren för någon vecka sedan, och han sade att det var okej... fast det vete fan om man kan lita på honom. Det gick så snabbt alltihop.
Det var typ:
"Hej"
"Hej"
"Mår du bra?"
"Ja"
"Tar du mediciner?
"Nej"
*röntga röntga röntga röntga*
"Du har ett litet hål här; samma som förra året. Det är inte större så jag tänker inte laga det"
"Okej"
*peta lite i munnen och rabbla oförståerliga siffror*
"Det ser bra ut. Hejdå"
"Öh... hejdå...?"

Det gick otroligt fort. Någonstans däremellan sade han att visdomständerna såg raka ut, men jag tvivlar.
Pappa tycker att jag ska gå till en akuttandläkare och kolla upp det innan jag åker till Irland, men jag vet inte om jag överreagerar. Visst gör det ont och är svullet, men det kan ju gå över också.
Fast i och för sig vore det smart att ha det överstökat innan Irland... jag har hört att Irländska läkare inte direkt är de skickligaste i världen.
Fast jag vill inte dra ut den... :(

Jag har inte direkt tandläkarskräck, men jag gillar inte att dra ut tänder. Det gör ont och är obehagligt. Dessutom blöder det.
Usch.






Jag nämnde Obi-Wan här ovanför (om ni minns det), och på tal om honom tänkte jag berätta om en intressant tanke om hans namn.

Heter han Obi van Kenobi i Holland?

Hur som helst; här är en bild på Obi van Kenobi:



Eller Obi-Wan om man hellre vill det.