Case is closed

Jag var på Kents konsert på Storängsbotten i lördags, och efteråt diskuterade jag den med en kompis medan vi gick mot Centralen. Jag tyckte att den var bra, och det tyckte hon också. Det enda hon irriterade sig på var "alla fjortisar som bara sjöng med i de nya låtarna och inte kunde de gamla".
-Varför ska de vara där och trängas med oss?
Jag blev så förvånad att jag bara stirrade på henne. Tycker hon att man kan rangordna fans på det där sättet? "Du är mindre värd som fan, för du har bara den nyaste skivan..."
Jag blev irriterad, och kände mig dessutom träffad. Jag kan inte de gamla låtarna, eftersom jag inte har de skivorna. Jag har hört ett par låtar från dem, men tycker att Kent låter bättre nu. Har inte jag rätt att vara på konserten?
När jag frågade om det slätade förstås min kompis över det, och sade att det självklart inte gällde mig; att jag ändå har varit ett fan länge tid än fjortisarna.
Därför är jag mer värd som fan.
Det suger.
När Kent släppte sin nya skiva läste jag en väldigt bra recension i DN, som till stor del förändrade min syn på fans. I den skrev recenscenten om hur alla har en egen relation till Kent, på ett eller annat sätt.
Som exempel nämnde han sin vän, som hade en BMW Z3 och tyckte att det var coolt att Kent sjunger om just hans bil (i låten Socker). Att låten handlar om att samhället är så konsumtionsfixerat att till och med Jesus köper en BMW brydde han sig inte om. Det var hans relation till Kent, och orsaken till att han köpte deras skiva.
Är han ett mindre fan på grund av det?
Har han inte rätt att stå och hoppa på konserten med oss "riktiga" fans?
Ett annat exempel är lilla Lisa, som tycker att Jocke Berg är JÄTTESNYGG! Det är hennes relation till Kent. Har inte hon rätt att trängas med oss för att få en skymt av sin idol för att hon inte har pluggat in "Utan dina andetag" utantill?
Enligt min syn finns det bara ett sätt att avgöra vilka som har rätt att gå på konsert, och det är att fråga dem "gillar du Kent?".
Alla som svarar ja får komma, oavsett om man gillar Kent för att de sjunger om ens bil, för att de är sååå snygga eller för att de gör bra låtar.
Jag berättade om artikeln och mina tankar för min kompis, men jag är inte säker på att jag lyckades övertala henne. Egentligen spelar det ingen roll heller. Det här är mina åsikter, och hon har sina.



Eftersom vi ändå är inne på Kent tänkte jag lista Kents fem bästa låtar enligt mig:

1. En himmelsk drog (fan för Kent att de aldrig spelar den på konserter... överlägset bäst, och dessutom är det här deras bästa musikvideo. Potatismannen!!!)
2. Rödljus (en underskattad låt från B-sidor, som heller aldrig spelas på konserter. Skön att sjunga med till i bilen)
3. Kungen är död (skön att sjunga med till)
4. Socker (endast på grund av vers två, om Jesus och hans BMW)
5. Elite (otroligt vackert och tungt om Sveriges arbetarklass... från Vapen och Ammunition).

Alla inbitna Kentfans älskar 747, och jag förstår fortfarande inte varför. Kanske gillar de flygplan?






Här är ett bevis på att Aftonbladet är dumma i huvudet:




Och hur fan ska man maila om man inte har någon el hemma?
Idag bevisade de sin dumhet ytterligare med att försöka lista de största mysterierna i Lost...
Jag tror inte att så många undrar vad Boone och Shannon har för relation till varandra, eftersom det AVSLÖJADES för ett par avsnitt sedan.

Bra att det är någon med koll på serien som skriver artikeln... *ironi på hög nivå*




Nu ska jag gå och städa lite mer på mitt rum.
Jag håller på och ordnar allt nu... har slängt tonvis med papper och annat skräp.
Och imorgon ska jag till Uppsala igen.


Källor:
Recensionen "Rockbomber utan dödsångest" från DN finns att läsa på
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=655&a=390490





Appropå att jag lyssnade på soundtracket till En Riddares Historia idag, kom jag på att jag skulle lista de fem bästa soundtracken någonsin. Från filmer. (inget Silent Hill alltså...)

1. Moulin Rouge (slår till och med Gosskören... helt otroliga låtar. Man får tårar i ögonen och ett leende på läpparna varje gång.)
2. Gosskören (otroligt vacker musik)
3. A Knight's Tale (lite sköna rocklåtar, blandat med ballader, och Paul Bettanys härliga introduktion av William första gången han tävlar)
4. Brassed Off (min kära brittiska film... en hel skiva med brassbandmusik, som konstigt nog är bra)
   
5. Lion King (alla har väl hört låtarna i filmen? Här är de på engelska)
6. Love Actually (en del bra låtar, men också en del mindre bra)
7. More Music from Titanic (inget klassiskt tjafs som i första soundtracket, utan mer riktig musik... bl.a den irländska musiken från partyt i 3:e klass, och "Nearer my God to thee")
8. Titanic (klassiskt tjafs, och ändlösa variationer på den där Celine Dion-låten, som jag inte kommer ihåg namnet på just nu. Det funkade i filmen, men här blir det bara tomt)

Jag kommer inte på några fler soundtrack som jag har (om man inte räknar mina Silent Hill-soundtrack...), så det här får bli min slutgiltiga lista.