Case is closed

Det har under två dagar varit stört omöjligt att komma in på bloggi, men eftersom jag har lovat att skaffa en blogg... i och för sig tror jag inte att jag uttryckligen lovade Fanny att skaffa en blogg på just bloggi, så det borde väl gå lika bra här?
Ska testa mig fram lite nu, och se vad man kan göra.

En bild?




Här har ni en bild. Det är en youki!
Det är en korsning mellan säl och någonting annat, fast den beter sig mest som en hund...
I spelet Syberia 2 hittar man en sådan här, och när man ger den lite godis blir den ens vän för livet. Snacka om lättmutad liten sak.



Ni undrar säkert varför jag valde att heta Vennegoor. Varför inte Estrangeiro, som på helgon?
Mitt svar är DÄRFÖR ATT.
Mitt namntålamod sträcker sig approximativt tre månader fram i tiden, och sedan tröttnar jag och vill byta. Nu har jag insett att det bara blir jobbigt för andra om man byter, så jag har inte gjort det, men är jag inte särskilt sugen på att heta Estrangeiro överallt.
Stackars mitt framtida barn förresten (om jag nu någonsin får ett)... jag kommer inte att kunna döpa det till någonting, för jag kommer att tröttna på namnet direkt. Och förresten kommer de namnen som jag skulle kunna tänka mig ändå aldrig accepteras av skattemyndigheten eller vilka det nu är. Och det finns inte en chans att jag döper mitt barn till typ Emma.
Summan av kardemumman blir att jag skaffar hund eller något istället.
Och så är alla glada :)


Men varför Vennegoor?
Jo, mina kära vänner. Låt mig berätta historien om Vennegoor.
Det var en gång en cup som hette Champions' League... (här somnar hälften av mina läsare. Jag ska dock fortsätta att berätta historien för dem som mot förmodan inte somnade).
Och det fanns en gång en tjej som hette Johanna... (och det var jag!).
En gång korsades deras vägar för ungefär 11:e gången på en tv-skärm, och sedan dess var nästan ingenting sig likt.
Det var den gången jag såg Jan Vennegoor of Hesselink för första gången!
Eller såg och såg... jag såg hans rygg med hela hans namn på, och hörde dem säga det... och jag blev så kär! Inte i mannen, utan i namnet! Lyssna bara:

Jan Vennegoor of Hesselink
Jan Vennegoor of Hesselink
Jan Vennegoor of Hesselink
Jan Vennegoor of Hesselink
Jan Vennegoor of Hesselink

Jag hade namnet i huvudet en hel dag!

Så därför heter jag Vennegoor.

Jag kommer antagligen att tröttna på det också inom tre månader, men den diskussionen får jag ta då.
Jag var i akut namnbrist. Jag var så desperat att jag tillochmed frågade Janna om namnförslag; något som jag kom att ångra när hennes idéer bestod i bl.a Olof_lover och Bloggwoman.

Det är rätt praktiskt ändå, det här med blogg. Man kan göra texten formaterad på ett helt annat sätt än på helgon... och så kan man lägga in bilder. det tycker jag om.

Nu ska jag försöka avsluta det här.
Adjö!


Ps. Inget ont mot Emma, men det är rätt vanligt. Jag såg på Vänner idag, och Ross' barn hette Emma, så det var därifrån jag fick namnet. Om ni blir stötta kan ni byta ut det mot Anna, Maria, Mohammed eller vad som helst. Ds.



Ps. Här är en solig bild på lilla Champion!



Riktigt somrigt härlig, eller hur?