Case is closed

Jag är ingen sorglig datahacker som bara hänger på internet, spelar World of Warcraft och dricker Jolt. Jag tycker inte att det är särskilt kul att skämta om Downs-barn, negrer eller judar, och jag fullkomligt avskyr alla skämt som involverar djursex.
Så vad gör jag på flashback? Ja, säg det...

Flachback.info är förmodligen Sveriges mest ökända forum (så ökänt att det tom. fick lyttas till utländska servrar), och ingenting är för heligt för att skämta om där. Estoniaoffer, Anna Lindh, Tsunamioffer, barnporr... allt du kan komma på finns det skämt om.

En del är för magstarkt för mig, men det mesta är riktigt, riktigt kul.
Som idag; när jag hittade ett moraliskt dilemma som har fått mig att vrida mig i skratt flera gånger idag (närmare bestämt varje gång jag tänker på det). Läs och begrunda:

”Låt oss säga att du mötte en katt som kom gående ned för gatan med ett par tusenlappar i munnen... Om du kunde, skulle du då ta pengarna ur munnen på katten (”äh, jag har bättre användning för stålarna än kattskrället”) eller skulle du låta katten behålla sina pengar (”om en katt förstår att ta vara på pengarna har den nog en god användning för dem”)??

Du skulle alltså inte ha någon aning om varför katten hade pengarna i munnen, utan tänk dig att du helt enkelt bara ser katten komma gåendes... Om katten bara hittat sedlarna och av någon orsak plockat upp dem eller om pengarna tillhör kattens husse eller matte skulle du alltså inte veta...

Vad hade du gjort??”

Varje gång jag tänker på det här ser jag framför mig en katt som kommer gående med ett par tusenlappar i munnen, och det är en så härligt tokgullig bild att jag inte kan låta bli att le.
Svaren på Flashback gör det ännu roligare:
Någon användare skulle tolka pengarna som hemgift och adoptera katten, flera andra skulle ta pengarna och köpa en stor fisk/kattmynta till den, någon skulle ta pengarna och köpa en hund eller ett vapen att jaga bort katten med, någon annan skulle ta hem katten och lämna pengarna, en användare skulle frågat katten... och så det roligaste svaret av dem alla:
”Jag skulle lura den med godis så den tappar pengarna medans den äter och då passar man på att sno dem. Och sen säger till katten :’Oj hoppsan var det du som tappade dom här pengarna???’ Nähe, inget svar, så då kan man behålla pengarna.”

:)

Fast givetvis fanns också de som ville göra någonting sexuellt med katten, eller bara döda den. Inte kul.

Jag vet inte vad jag skulle göra... jag tror att jag skulle sätta mig ner och locka på katten, och om den kom skulle jag ta pengarna. Om den däremot sprang iväg skulle jag knappast jaga den land och rike runt för lite pengar.
Om den kom fram skulle jag kolla om katten hade halsband och hur den såg ut, och beroende på det skulle jag eventuellt ta hem den och ge den något att äta.


Ja ni, nu har ni något att fundera på. Hur skulle ni göra?



På tal om katter håller jag på och ser DVD-versionen av musikalen Cats just nu, och det är sjukt bra. Den slår förstås inte Phantom of the Opera (vilken musikal gör det?), men den är lugnt i klass med Evita.


(klicka på bilden för att se den i full storlek)

Jag älskar alla katter i Cats, men mest av alla älskar jag Munkustrap, som är berättarkatten och ledaren. Allt han gör; hans dans, sång och framför allt hans minspel är förstklassigt. Och han är riktigt snygg också (i alla fall med sminket).

Jag har gjort det till mitt mål i livet att se alla musikaler av Andrew Lloyd Webber i någon form; alltså antingen som film, på scen eller scen-filmat-på-DVD.